Soffbord och öppet hus

Igår fick mitt självförtroende en liten boost. Jag upptäckte till min förvåning att soffbordet som jag renoverade före jul står med i utställningen i butiken och att de vill ha 1200 kr för den!!! När jag fick bordet som uppgift så är jag tveksam om det ens var värt 25 kronor. Det var otroligt vattenskadat på alla fyra benen. Det såg lite ut som om det stått i hinkar med vatten ett bra tag, bordsskivan såg minst lika illa ut. Tyvärr tänker jag inte på att ta före och efter bilder när jag får ett nytt projekt, den tanken kommer alltid när jag är klar.

Imorgon blir det inget melodikryss för min del eftersom det är öppet hus och jag kommer att vara på jobbet. Fördelen är ju att jag kommer att få två dagar ledigt i utbyte mot morgondagen, och att jag stortrivs på jobbet. Jag skulle helst vara där och bygga dygnet runt...
Nackdelen kommer att vara att folk kanske kommer fram och ställer frågor till mig. Jag kanske ska sluta gruva mig och ta det en dag i taget. Inte oroa sig för morgondagen och bara njuta av idag.

Hemma igen efter anhörigvecka

Jag har sedan i söndags varit borta på Korperget på anhörigvecka. Den veckan vänder sig till den som har någon i sin närhet som är beroende (av alkohol, droger, spel, mat, sex mm..).
På denna vecka sitter man tillsammans med en liten grupp av andra människor i samma situation och har möjlighet att reda ut en del, få svar på frågor och komma till insikt. Hjälp får man av de andra i gruppen genom att dela av vad man känner, tycker och tänker, samt av professionella terapeuter. Man helar genom att dela.

Kursen är otroligt intensiv och jag har lärt mig så mycket om mig själv. Det känns lite underligt att veta så mycket på djupet om tio andra människor som man aldrig tidigare träffat, men egentligen inte ha någon aning om allt det ytliga som man vet om sin granne / bekant / arbetskamrat m.fl. Jag rekommenderar denna kurs till de flesta jag känner. Nästan alla i vår sjuka värld kommer från mer eller mindre dysfunktionella förhållanden och behöver få se vilket beteende som man för med sig på grund av detta. Det är så självklart för mig nu att jag på grund av det jag upplevt har fått ett dysfunktionellt beteende.

Tanken om sekt dök upp när jag först såg TV-program om tolvstegsprogrammet, och visst pratas det om Gud under kursen, men det är absolut inte på ett religiöst sätt. De som kommer dit som beroende kan välja att se gud som God/Grupp Utan Droger. Man kan välja att se gud som en andlighet, sitt eget inre, gruppen som man delar sina tankar med eller som en högre makt. Gud är något som man kan ta kraft ifrån. Själv har jag fortfarande lite svårt att koppla om ordet Gud till något annat eftersom det är så starkt religiöst laddat och jag själv inte alls är troende. Det hade känts lite bättre att använda något annat ord än gud, men eftersom det grundar sig i kristna traditioner så finns det kanske inte så mycket att göra. Visst har man en gemenskap som många sekter har, men poängen med det hela är ju att bry sig om sig själv och må bra. Om det nu är en sekt  så är jag gärna med ett bra tag till. Jag kan hålla med om att man blir lite hjärntvättad, och nog tvättar jag gärna bort mina dåliga tankar om mig själv, mitt destruktiva beteende och min oro. Det känns bra att skölja bort all skit som man intalat sig själv och som man fått inbankat av andra. Jag har väldigt mycket ingrodd smuts kvar i min hjärna, men efter några fler tvättar så hoppas jag på att även de kommer att försvinna ner i avloppsbrunnen.

Jag har förgäves försökt att finna någon ACoA-grupp (Adult Children of Alcoholics - vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella familjer) att gå till i Umeå, men tyvärr är de vilande för tillfället. Jag hoppas på att kunna få igång en grupp, annars får jag helt enkelt finna någon annan gemenskap att gå till tex Al-Anon, vilka jag har kollat upp att de verkligen finns här. Det känns tryggt.


Dagens delning:
Det är lite tråkigt att jag inte funnit någon ACoA-grupp, jag som var så laddad. Direkt jag känner att jag vandrar iväg och tänker negativt försöker jag komma tillbaka i nuet och känna hur bra jag mår idag. Varför oroa sig för vad som komma skall när jag kan njuta av den här dagen just nu?

Jag känner mig så otroligt lugn efter denna vecka som jag delar med så underbara medmänniskor. Jag åkte dit som ett deprimerat vrak och kom därifrån som ett hoppfullt vuxet barn med ett lugn, en inre trygghet och lycka som jag aldrig tidigare känt. Det känns så skönt att få uppleva den trygghet som barnet i mig saknade under uppväxten. Det var verkligen inte mammas fel. Mamma har alltid varit otroligt viktig för mig. Hon har varit min klippa, min trygga hamn i stormen, den som gjort att jag har orkat och över huvud taget kommit så här långt. Hon hade helt rätt i det hon sa - att den här veckan skulle vara väldigt bra för mig. Ett stort tack till dig mamma.

Jag skickar även ett tack till de som under denna vecka har delat med sig av sina livsöden och hjälpt mig att komma en bra bit på vägen. Ta god hand om er och lev en dag i taget.